lördag 29 oktober 2016

Snart dags för NaNoWriMo

På min blogg Havsdjupens sal har jag många gånger skrivit om NaNoWriMo. National Novel Writing Month är en skrivtävling som återkommer i november varje år.

Det är månaden då tusentals skrivsugna skriver sin roman. Målet är 50 000 ord. Vinner gör alla som når ordmålet.

Detta innebär 1667 ord om dagen, något som kanske låter mycket, men som man lätt hinner med på kort tid om man har flyt i sitt skrivande. Och flyt får man ofta om man verkligen är engagerad och aktiv i forumet på hemsidan och i de många chatrum och numera också Facebook-grupper som finns. Så många aktiva medlemmar peppar och hejar på varandra, att man inte kan låta bli att ryckas med och skriva åtminstone lite grand.

I mitt inlägg NaNoWriMo genom åren sammanfattade jag mitt medverkande i NaNoWriMo 2007 till 2013.

Här kan ni läsa mer om mina tidigare år med NaNoWriMo. Det första taggade inlägget i varje länk nedan leder till mitt sammanfattningsinlägg NaNoWriMo genom åren, men sedan är det inlägg som handlar om respektive års deltagande.

NaNoWriMo 2007
NaNoWriMo 2008
NaNoWriMo 2009
NaNoWriMo 2010
NaNoWriMo 2011
NaNoWriMo 2012
NaNoWriMo 2013

Det är inte alla år jag vunnit, men när jag väl fick till det och började vinna, kunde jag inte sluta. Då blev allt enklare. Från 2010 och framåt vann jag varje år.

NaNoWriMo 2013 deltog jag med "Jade" som arbetsnamnsförkortningen var då. Det var detta projekt som senare mynnade ut i Falnar till aska. Romanen som jag fortfarande skriver på, och som jag nu verkligen måste få klar, av olika anledningar. Inte minst för att jag lovat andra.

Så jag tänkte låta NaNoWriMo i år bli en skjuts på vägen.

Just nu består mitt Falnar till aska-manus av 81 536 ord. Lite av en illusion, eftersom det är så mycket som ska tas bort och skrivas om. Därtill finns det massor att renskriva. Plus att mycket nyskriv måste till. Därför kan jag nog lätt få ihop 50 000 ord.

Egentligen ska man delta i NaNoWriMo med helt nya idéer och nya projekt. Jag har nya projekt så det räcker och blir över.

Därför ska jag bara ge mig den på att skriva varje dag. Vare sig det är på romanprojektet Falnar till aska, något annat romanprojekt eller de två novellerna som jag måste få klara till nästa års novellantologi.

Jag har latat mig länge nog nu. Det är dags att komma igång igen. På riktigt. Avsluta vad jag påbörjat och allt det där.

NaNoWriMo kan bli skjutsen jag behöver.

tisdag 9 augusti 2016

Helgens jobb: att städa ett manus

Helgen som var redigerade jag text. Ett bidrag till Schildts & Söderströms tävling Berättelsen är bäst. En kapitelbok för barn som tidigare varit ett tävlingsbidrag i en annan tävling, men som inte vann något då. Den här gången hoppas jag på bättre tur.

Under helgen putsade och filade jag rejält på manuset. Finputsade och städade. Plockade bort småord som "ju". Alla "och" - alldeles för många sådana. Kortade av meningar, förenklade sådant som var onödigt tillkrånglat.

Det märktes att det var ganska många år sedan som texten först skrevs. Turligt nog har mitt språk utvecklats sedan dess.

Fast det var väldigt inspirerande att jobba med texten. Nya idéer började spira, inspiration flödade. Men jag får stilla mig. Falnar till aska är prio ett fortfarande.

Nu hoppas jag på vinst. I annat fall har jag putsat upp manuset för nästa inskick till förlag. Det är värt att publiceras. Jag ska bara övertyga förlag om det också.

fredag 5 augusti 2016

Skrivpuff: möda

Som ljusvarelse


Ljusvarelse.
Med möda formar jag orden. Sätter ett ord efter ett annat, på papper och i datorn.

Ibland går det lekande lätt, ett flow som får orden att rinna i vattenfall ur mig. Som ett skyfall.

Jag är regnet. Min roman är marken som väts med mina tårar. Ibland tårar av lycka, ibland tårar av sorg. Både och. Allt däremellan.

Andra gånger finns inte flödet där. Istället går jag genom torr öken. Mödosamt tar jag ett steg efter ett annat.

Går i en trång gränd. Hustaken på ena sidan kysser hustaken på andra sidan gränden.

Alla böjer de sig ned över mig. Med skoningslösa blickar. Ur hårda ögon gjorda av glas.

Någon är efter mig.

Gång på gång vänder jag blicken bakåt. Gång efter annan tittar jag ned på mina händer. Betraktar fingrarna. Syns de inte lite sämre än tidigare? Är inte mörkret mer kompakt? Ljuden hårdare? Stegen vingligare.

Är jag på väg åt rätt håll? Är detta rätt gränd att vandra i? Vart är jag egentligen på väg? Varför?

Steget som jag just tog, var det framåt eller bakåt?
Steget som jag just tog, ledde det åt vänster eller höger?

Vad bär jag för skor?

Är det joggingskor?

Nej, det är blanka, nyputsade finskor.
Eller nej. Vänta.

Är det inte bättre om skorna är höga klackskor? Kanske med stilettklackar?
Men det blir väl för ostadigt?

Nej, jag måste gå i träskor eller flipflop.
Kanske i sandaler? Det är mest bekvämt.

Med möda. Framåt.
Tvivlar på min omgivning. Tvivlar på mig själv. Tvivlar på hållet jag går åt.

Tvivlar på kompassen som snurrar galen i min hand.

Nålen pekar framåt, bakåt. Spränger alla gränser. Skjuter uppåt.
Med ens är strålen glödgande. En stråle från min hand. Upp i själva himlavalvet.

Är jag på rätt väg?

Kompassen är ett vapen. Jag är en del av det.
Mina ord blir mer precisa. Mina steg tyngdlösa.

Upp och i väg. Lämnar grändens mörker för kompassljusets ledande väg.
Varåt?

Som ljusvarelse. Lite mer säker nu.
Men mödan pendlar. Det blir inte lättare fast vägen är ljus.

Mödan finns kvar, som en återkommande tidvåg.
Vänder med tidvattnet.

Jag får lita till månen.

Till min egen förmåga.
Ta steg efter steg.

Fortsätta.
Som ljusvarelse.

lördag 30 juli 2016

Sökes: Ny poesi

Bilden ovan är lånad från Brombergs Bokförlag.
Just nu håller jag på att leta bland nya och gamla dikter, poesi av alla de slag som jag skrivit genom åren, för att se om någon av dessa opublicerade alster skulle platsa i Brombergs poesitävling.

Deadline är 1 september.

Brombergs Bokförlag är det som efterlyser bidrag till nästa antologi i serien Blå blixt. Där namnet är en referens till Edith Södergrans dikt med samma namn.

Hittills har jag hittat en dikt. Den fyller första sidan. Max 15 sidor per bidrag, tas emot. Läs mer på Brombergs Bokförlags egen sida där de presenterar antologin och reglerna för att skicka in bidrag.

fredag 29 juli 2016

Kavalleriet. Halt! eller hur man får en idé till en novell

Nästa år kommer jag att vara med i en antologi med temat deckare och thriller. I år är det en spökantologi.

Efter att vi ätit middag ute vid sommarstugan, min fästman och jag, satte jag mig att redigera text. När jag kände att jag behövde en paus gick jag en liten sväng runt stugan.

Strax före det att vi skulle ge oss av hem igen, satte jag mig att skriva i min traveler's notebook. Efter några famlande, poetiska flödesskrivningsrader, dök plötsligt två ord upp i huvudet. "Kavalleriet. Halt!"

Fråga mig inte varifrån de kom. Det enda jag vet är att efter att jag skrivit dessa två ord, flödade början på en ny novell ur mig, en mordhistoria, som utspelas i historisk tid. Jag skrev sida efter sida och vände blad efter blad i anteckningsboken.

Jag vet just inte om de två första orden som kom till mig får vara med i novellen, men just nu blir det den inofficiella titeln på den här historien, som nog blir en deckarnovell till nästa års novellantologi.

onsdag 20 juli 2016

5 övningar för att utveckla fiktiva karaktärer till din roman eller novell

© (Copyright) Jenny Holmström.
Texten, övningarna, samt teckningarna är gjorda av Jenny Holmström. Be om tillåtelse innan du sprider dem vidare.

 

Lär känna personerna


När man ska skriva en roman eller en novell är det viktigt att känna personerna i boken eller novellen. Karaktärerna, som de också brukar kallas, kanske just också för att varje person har karaktär. Det får gärna vara personer vars egenskaper överdrivs en smula, blir lite av karikatyrer på hur en normal och vanlig människa är, tänker och beter sig.

Som författare ska man kunna allt om personerna, från det yttre till det inre, från utseende till den allra innersta kärnan och de mörkaste eller mest pinsamma hemligheterna. Hur mycket man än hittar på, blir det ofta så att när man väl börjar skriva på sin roman eller novell, kommer överraskningar. Personerna beter sig inte riktigt som man tänkt sig, de får eget liv och hittar på egna saker som man inte förutsåg. Säger sådant som överraskar och får dig som författare att skratta eller gråta.

Ställ frågor om personerna


Jag skulle kunna göra en lista på allt man ska gå igenom, alla frågor man ska besvara när man ska lära känna en viss karaktär. Men det blir gärna tråkigt. Man sitter där och försöker komma på, men istället får man idétorka, och kanske sliter man sitt hår till slut.

Det är frågor som:

  • Vad ska hon heta?
  • Vad ska hon ha för färg på ögonen?
  • Vilka är hennes negativa/positiva egenskaper?
  • Vad åt hon till frukost i går?
  • Vilken är hennes mest välbevarade hemlighet och varför?

Sådana frågor och svar är gott och väl. Men det blir ofta lite stolpigt och styltigt om man ska sitta med ett utskrivet dokument och besvara varje fråga rakt upp och ner.

Hur kan man göra det roligare att skriva om karaktärer?

Hur kan man ha kul när man förbereder sig för att skriva sin roman eller novell?

Man kan skriva det som kallas för "karaktärsnovell". Det är en sammanhängande text, en flödestext, där man beskriver en viss karaktär i romanen eller novellen. Det är inte en text som ska vara med i själva slutprodukten, utan en text som du skriver bara för din egen skull.

Antingen kan man svara på de frågor som känns relevanta för just den karaktär du valt ut, eller så kan du kanske gör någon av övningarna nedan.

Övningar för att lära känna personerna bättre



Övningar – välj en eller flera av dem – vad som passar dig bäst

  1. För att lära känna huvudpersonen bättre kan man besöka huvudpersonen. Låtsas att du knackar på hos huvudpersonen, där han eller hon bor. Hon visar dig runt. Hur ser det ut och vad berättar hon? Vad berättar hon inte? Hur avslöjar hon sig genom sitt kroppsspråk? Vad kan du läsa ut mellan raderna?

  2. Intervjua huvudpersonen. Sätt er ner, vid ett bord eller på annan plats – låt huvudpersonen bestämma var. Se om du kan lista ut vem hon är genom att se var hon väljer att intervjuas. Beskriv gärna platsen och omgivningarna. Sätt sedan igång med själva intervjun. Skriv frågor och svar. Kanske kan du lägga till kroppsspråk, klädsel och annat av intresse som händer eller syns runtomkring. Låt allting bubbla och flöda fram, precis som det blir. Utan att censurera eller tänka efter för mycket. Lita på din intuition. Lita på att du egentligen redan känner huvudpersonen någonstans djupt inom dig och bara behöver hitta fram dit.

  3. Leta på Google eller i ditt närbibliotek efter inspirerande bilder på personer. Kända och okända. Titta i tidningar eller tidskrifter. Om du redan har bestämt vad huvudpersonen ska heta, till exempel Agda, googla efter bilder på sådana som heter Agda. Vem vet, kanske kan du inspireras till att hitta utseendet på din huvudperson. Tänk på att inte kopiera helt och hållet från en och samma person. För då kan någon känna sig utpekad. Låt det bli en hemlighet hur du fick fram utseendet på din huvudperson – det behöver bara du veta om.

  4. Teckna/måla din huvudperson. Ta fram kritor eller köp nya pennor, leta fram några vita ark papper och sätt igång. Lek fram ett utseende på din huvudperson. Gör en idékarta. Rita sådant som hör samman med huvudpersonen. Strunta i om du kan rita eller inte, om det blir fint eller inte. Detta är till för att inspirera dig, inte för att visas upp för någon. Släpp på kraven, låt fantasin flöda fritt.

  5. Använd dig av astrologi och numerologi, eller tarotkort för att hitta fram till din huvudperson. Sök på Google efter olika stjärntecken, forska på vad astrologi mer betyder (det finns en hel värld, där inte bara soltecknet har betydelse utan även månen, de olika planeterna, ascendenten och vinklarna mellan de olika planeterna). Lägg tarotkort – det finns automatuppläggningar på nätet – där du kan lägga ett visst kort för att besvara en viss fråga. Till exempel om din karaktär eller vem han/hon är kär i, eller vad han/hon gör i en viss situation. Eller något om hans/hennes karaktärsdrag.

Möjligheterna är oändliga


Som du ser är möjligheterna oändliga. Detsamma gäller övningarna. Gör ett par övningar, bestäm dig för att det får räcka och börja skriv. Även om du ska känna din karaktär utan och innan, måste du sätta stopp till slut och börja skriva på novellen eller romanen. Det är på det sättet du utvecklar din karaktär och lär känna honom eller henne ännu bättre.

Nästa steg för att lära känna sin karaktär eller huvudperson är genom att analysera den skrivna texten, det vill säga romanen eller novellen, när den är färdigskriven. Men det är ett helt annat kapitel och det tar jag inte upp just nu.

Hoppas att detta hjälpte dig något! Säg gärna till om du vill ha fler övningar av mig.

Berätta gärna hur det går för dig.

Lycka till!

tisdag 19 juli 2016

Vikten av deadline för ett romanprojekt

Otaliga gånger har jag skrivit ”deadline är ett måste”. Ändå har jag inte satt upp någon deadline. Eller jo, nu ljuger jag.

Jag satte upp en stenhård deadline för första utkastet på ”Falnar till aska” (som då hette något annat). Höll deadlinen och blev klar med första utkastet precis som jag skulle.

Sedan satte jag deadline nummer två, för andra utkastet, alldeles för snävt. Efter det gick det bara utför. Jag tvivlade och grubblade, ifrågasatte och tänkte om.

Första utkastet blev inte längre ett helt första utkast, utan bara delar av något som kanske någon gång i framtiden skulle komma att bli ett helt första utkast. Eller ett andra, tredje, hur man nu än räknade.

I vilket fall visade jag en del av det jag skrivit förra året för Kim M. Kimselius, som redan då blev imponerad.

I år läste hon en sida ut min roman igen, tyckte så mycket om det att hon fick tårar i ögonen. Sedan sa hon mig att till nästa år ska jag ha skrivit klart boken.

Vips, hade jag en deadline igen.

En deadline som någon annan satt. Vilket gör det hela mycket enklare.

Nu ska boken bli klar.

För att den ska vara klar nästa år krävs att jag skriver mitt förstafemtioelfte utkast klart redan nu i höst.

Jag har en hel del skrivet redan. Pusselbitarna ska bara sättas ihop. Allting handskrivet ska renskrivas. Massiv redigering krävs. En hel del nyskriv.

Men jag ska klara det.

Precis efter att jag kommit hem, från årets skrivarkurs med Kim M. Kimselius, skrev jag ”Falnar till aska” som rubrik. Under det ”deadline” och ritade en fin liten dödskalle med korslagda benknotor. Längre kom jag inte.

Förrän några dagar senare, tidigare under denna vecka, då jag skrev ett datum. Med andan i halsen och hjärtat i halsgropen.

Deadline: 15 oktober 2016.


Jag ska klara det.

Önska mig lycka till, för det tror jag att jag behöver.